Lennart Svedberg, i hela hockeysverige känd som Lill-Strimma, var en svensk back som räknas till de bästa försvarsspelarna landet har fått fram. Han debuterade i högsta serien som 15-åring, tog SM-guld med Brynäs IF 1964, vann fyra VM-medaljer med Tre Kronor och utsågs till VM:s bäste back 1970. Den 30 juli 1972 omkom han i en bilolycka utanför Timrå, bara 28 år gammal.
| Fakta | |
|---|---|
| Fullständigt namn | Jan Lennart Svedberg |
| Smeknamn | Lill-Strimma |
| Född | 29 februari 1944 |
| Uppvuxen | Östrand, Timrå |
| Död | 30 juli 1972, Stavreviken i Timrå |
| Position | Back, skjuter höger |
| Längd och vikt | 183 cm, 76 kg |
| Klubbar | Wifsta/Östrands IF, Grums IK, Brynäs IF, Mora IK, Timrå IK |
| Största meriter | SM-guld 1964, VM-silver 1969 och 1970, VM-brons 1965 och 1971 |
Varför kallades Lennart Svedberg för Lill-Strimma?
Smeknamnet kommer från pappan. Arne Svedberg var så smal att han kallades Strimma, och när Lennart föddes blev pappan Storstrimma och sonen Lill-Strimma. Arne var dessutom en av ledarna i båset när sonen gjorde sina första matcher.
Familjen bodde i statarlängorna på Järnvägsgatan i Östrand, några hundra meter från hockeyrinken. På samma gata växte Erling “Eje” Lindström och Bert-Ola Nordlander upp, och alla tre kom att spela i Tre Kronor. Som tonåring hoppade Lennart även in som kyrkomusiker och kunde ta fram dragspelet.
Debuterade som 15-åring: från forward i Wifsta/Östrand till back i Brynäs
Säsongen 1959/60 debuterade Lill-Strimma som 15-åring i högsta serien för Wifsta/Östrands IF, klubben som senare blev Timrå IK. Det blev tio matcher och ett mål. Genombrottet kom 1961/62, och samma säsong spelade han sin första landskamp mot Tjeckoslovakien, bara 17 år gammal. Han är fortfarande en av de yngsta debutanterna i Tre Kronor.
Inför 1962/63 lockade vännen Eje Lindström honom till Grums IK i Värmland, men säsongen blev svag och laget åkte ur högsta serien. Svedberg ville spela på högsta nivån och gick därför till Brynäs IF i Gävle.
I Brynäs skolades han om från forward till back på ett träningsläger i Leksand inför säsongen 1963/64. Bytet blev ett lyckokast. Redan första säsongen var han med och blev svensk mästare när Brynäs tog sitt första SM-guld 1964. Den högerfattade backen var en elegant genombrottsman med en skridskoåkning få i Sverige kunde matcha.
Åren i Mora IK och tillbakaflytten till Timrå IK
Till Mora IK kom han 1965, 21 år gammal och nybliven svensk mästare. Mora betalade 65 000 kronor i övergångssumma. Under fyra säsonger gjorde han 94 matcher och 34 mål, laget etablerade sig i högsta serien och gick till slutspel fyra år i rad. I Mora träffade han också sin blivande fru Lisbet, och paret fick två barn, Thomas och Puck.
1969 flyttade han hem till Timrå IK. Enligt avtalet mellan klubbarna fick Mora 70 000 kronor och backen Tommy Andersson. I Timrå IK spelade han till sin död, och klubben har sedan dess pensionerat hans tröja nummer 5. Hur klubbens hemmaarenor har förändrats sedan dess går att läsa i vår genomgång av svensk hockeys arenor genom tiderna.
Totalt spelade han 278 matcher i allsvenskan, som högsta serien hette då.
Tre Kronor: VM-medaljer och bäste back
Lill-Strimma spelade 125 landskamper (Svenska Ishockeyförbundet räknar 117 A-landskamper och 15 mål, plus matcher mot klubblag). Han deltog i sex VM-turneringar och i OS i Grenoble 1968, där Sverige slutade fyra och han togs ut i turneringens All Star-lag. På den tiden avgjordes även EM inom VM, ett format som skiljer sig från dagens upplägg för Tre Kronors mästerskap.
| År | Mästerskap | Resultat |
|---|---|---|
| 1965 | VM i Tammerfors | Brons |
| 1968 | OS i Grenoble | Fyra, OS All Star-lag |
| 1969 | VM i Stockholm | Silver, All Star-lag |
| 1970 | VM i Stockholm | Silver, VM:s bäste back |
| 1971 | VM | Brons |
Höjdpunkterna var hemmamästerskapen i Stockholm 1969 och 1970 under förbundskapten Arne Strömberg. Båda åren togs han ut i All Star-laget, och 1970 utsågs han till turneringens bäste back.
Tarasov, CSKA Moskva och nejet till NHL
Svedbergs spelstil fascinerade den sovjetiske tränaren Anatolij Tarasov, som bjöd in honom till Moskva för att träna med armélaget CSKA. Han var en av de första spelarna från väst som fick den chansen och spelade bland annat en träningsmatch med CSKA Moskva mot Dynamo Moskva.
Även NHL hörde av sig. 1967 tackade han nej till St. Louis Blues eftersom familjen väntade tillökning. 1969 var han på träningsläger med Detroit Red Wings och erbjöds ett kontrakt, men tackade nej även där. Det var flera år innan svenskarna på allvar började ta plats i ligan, något du kan följa fram till i dag i vår lista över svenskar i NHL.
Olyckan i Stavreviken 1972
En söndagsmorgon i juli 1972 var Lill-Strimma på väg hem till huset i Söråker som han och Lisbet byggde. I en kurva i Stavreviken kolliderade hans bil med dansbandet Leif Engvalls orkesterbuss. Han avled omedelbart. Lisbet blev änka vid 26 års ålder, och barnen var fem och två år gamla.
Hur hedras Lill-Strimma i dag?
- Hockey Hall of Fame: invald i svensk ishockeys Hall of Fame 2012 som nummer 20.
- Stora Grabbars märke: nummer 71.
- Tröja nummer 5: hänger i taket hos Timrå IK.
- Lill-Strimma-hallen: en av Timrås träningshallar bär hans namn.
- TV-pucken: Lill-Strimmas stipendium delas varje år ut till turneringens bäste back.
- Lill-Strimma Cup: en U13-turnering som Timrå IK arrangerar varje år.
Lagkamraten Eje Lindström har beskrivit honom som “näst intill fullkomlig som hockeyspelare”, och Mora kommun skriver att folk fortfarande pratar om honom på gatorna, flera decennier efter hans död.
Källor
- Lennart Svedberg på svenska Wikipedia
- Svenska Ishockeyförbundet, Hockey Hall of Fame
- Mora IK historik
Bild: Bildbyrån / Wikimedia Commons, public domain.
